Nyheter

Tal & Debattartiklar

Tidningen Info

Pressmeddelanden

IF Metall webb-tv

Sociala medier

Avtal 2010 – Slaget om framtidens arbetsmarknad?

I dag överlämnar IF Metall, Sveriges Ingenjörer och Unionen sina avtalskrav. Förpostfäktningarna är över och förhandlingarna kan börja. 2010 års avtalsrörelse berör alla.
Avtalsrörelsen handlar om framtidens arbetsmarknad. Det vore önskvärt att krisen ökade viljan till samarbete och ansvarstagande. I stället tycks den öka polariseringen, skriver Unionens, Sveriges Ingenjörers och IF Metalls förbundsordföranden i en gemensam debattartikel i Dagens Industri (17/12)

En stridslysten arbetsgivare och en ekonomisk kris förde våra förbund samman inför 1993 års avtalsrörelse. Sedan dess har vårt samarbete stärkts och fördjupats. Nu möter vi på nytt arbetsgivarna i en ny kris med delvis likartade och delvis nya förutsättningar.

Sedan 1990-talets början har Sveriges ekonomiska omvärldsberoende tagit flera stora språng. Avregleringarna av de internationella kapitalmarknaderna, kraftigt ökad utrikeshandel, it-kommunikationens genombrott och medlemskapet i ett växande EU har allt mer vävt Sverige samman med resten av världen. Det har många positiva effekter, men ökar på samma gång risken för att plötsliga förändringar i världsekonomin utsätter oss för obehagliga överraskningar. Finanskrisen har med en oönskad brutalitet visat på detta faktum. Samtidigt som vårt omvärldsberoende ökat har våra trygghetssystem urholkats och är i dag sämre än i början på 1990-talet. Det är mot den bakgrunden som årets avtalsrörelse genomförs.

Vi är beredda att försvara Sveriges öppenhet mot omvärlden. Fördelarna är stora, men när riskerna ökar är det klokt att se över sina positioner och försäkringar. I dag är vi inte tillräckligt väl rustade. Stödet för förnyelse och omställning måste förstärkas. Alla ska kunna känna trygghet i att de får ytterligare chanser. Det är viktigt för de anställda, för företagens möjligheter att utvecklas och för Sveriges internationella konkurrenskraft. Det är den lärdom vi dragit av krisen.

Problemet är att arbetsgivarna drar helt andra slutsatser. De ser krisen som sin chans. De vill stärka sin makt och minska sitt ansvar. De vill ensamma bestämma vilka som ska sägas upp, vilka som ska vara kvar, vem som ska få en löneökning och vem som ska vara utan. De anställda som arbetat ihop företagens resultat ska lämnas helt utan inflytande. Är det så vi vill ha ett modernt arbetsliv? Är det bästa sättet att locka fram vad vi gemensamt kan förmå?

Arbetsgivarna vill att deras ansvar vid en kris ska minska. De vill kunna bli av med personal snabbare, ha möjlighet att sänka lönerna och korta arbetstiden för att minska kostnaderna. De vill dessutom sänka de lägsta lönerna och kunna försämra andra bestämmelser i riksavtalen. I brett upplagda annonskampanjer uppmanar arbetsgivarna facken att ta ansvar. Själva försöker de bli kvitt sitt ansvar och lägga över riskerna på de anställda.

Våra lönekrav är de lägsta sedan Industriavtalet kom till, anpassade till förutsättningarna. Men alla ska kunna få del av löneökningarna även om de blir lägre. Vi vill skapa bättre möjligheter till utbildning och är beredda att vara med och betala för det. Vi vill sätta stopp för de arbetsgivare som kringgår anställningstrygghet genom att säga upp anställda och sedan ta in bemanningsföretag. Vi kräver bättre rehabiliteringsstöd för att förhindra långtidssjukskrivningar och vi kräver åtgärder för ökad jämställdhet. Det menar vi är att ta gemensamt ansvar.

Under 1990-talskrisen ville arbetsgivarna stärka sin makt, avtala bort lagstiftad anställningstrygghet och ta bort löneökningarna. Parallellerna är slående. Då enades våra förbund. Ett unikt samarbete skapades på svensk arbetsmarknad mellan tre förbund i LO, TCO respektive Saco. Sedan dess har vi haft en lång period med reallöneökningar och industriell tillväxt, med centrala löneökningar utan att försämra tryggheten för de anställda. Nu befinner vi oss i en ny kris och arbetsgivarna gör ett nytt försök. Det stärker vårt samarbete. Vi har dragit våra lärdomar av 1990-talskrisen och finanskrisen. Nu är det dags att titta framåt. Vi vill rusta oss bättre mot framtida kriser och också satsa inför den uppgång som är på väg och de möjligheter det ger för Sverige och svensk industri.

Ulf Bengtsson, förbundsordförande Sveriges Ingenjörer
Cecilia Fahlberg, förbundsordförande Unionen
Stefan Löfven, förbundsordförande IF Metall