Nyheter

Tal & Debattartiklar

Tidningen Info

Pressmeddelanden

IF Metall webb-tv

Sociala medier

Vi ställer samma krav
på varje köpare av Volvo och Saab

Vi kommer allt närmre ett avgörande om vem som ska äga våra svenska personbilsföretag. Oron ökar om vad som ska hända och spekulationerna om vad det ena eller andra alternativet innebär tar allt vidare svängar. Det finns skäl att begrunda en del av den argumentering som förekommer i diskussionen.

Utgångsläget är att två svenska fordonsföretag med i olika avseenden mycket starka varumärken under en följd av år haft ägare som har misslyckats att utveckla dem. Även med hänsyn till väsentliga skillnader mellan Volvo Cars och Saab Automobile, är det ändå mycket som förenar i bilden av problemen med att ingå i en global fordonskoncern.

IF Metall har under den pågående processen avstått ifrån ställningstaganden för den ena eller andra tänkbara köparen. Vi har istället betonat våra förväntningar på en ny ägare – oavsett vem – att leva upp till ett antal grundläggande kriterier för en bra ägare.

Vi vill se en ägare med gediget industriellt kunnande och med tillräckliga ekonomiska resurser för att inte bara förvärva företaget utan också genomföra strategiska satsningar under de kommande åren.

Vi förutsätter också en ägare som är villig till en öppen och nära samverkan med de anställda och med de fackliga organisationerna. Industrikrisen må ha bottnat, men för fordonsindustrin väntar hårda prövningar under flera år framöver. En bra dialog är en förutsättning för att klara sig igenom detta och komma stärkt ur krisen.

Sverige har mycket goda förutsättningar att hävda sig som bas för personbilsindustri men det kräver också en gemensam strategi och ett nära samarbete mellan stat, företag, fackföreningar och andra intressenter. Här finns fortfarande en hemläxa för alla inblandade parter.

Det är lätt att önska sig en ideal ägare med djup förankring i svensk industriell tradition och som är villig att investera frikostigt i utveckling och produktion i Sverige. Vi ser inte i dag något riktigt stabilt sådant alternativ.

I fråga om de faktiska alternativ som nu finns har diskussionen kommit att handla om de risker det skulle kunna medföra att få kinesiska ägare till Volvo och kanske även Saab. Det finns många orosmoment när en ny utländsk ägare kommer in i bilden. Erfarenheterna spretar rejält: från väldigt framgångsrik förening av det bästa i svenskt och utländskt industritänkande, till företag som på kort tid körts helt i botten.

Vi kan ställa in oss på att Kina under de kommande åren allt oftare kommer att uppträda som ägare av företag i väst. Ett rimligt antagande är att man gör detta efter ganska moget övervägande.

Även om Kina kommit långt i industriell utveckling kommer västvärldens ställning som globalt nav för teknisk och social utveckling inte att rubbas på länge. Det finns ett starkt intresse att vara närvarande och delaktig i den utveckling och den marknad som kommer att finnas här även i framtiden.

Kinesiska ägare torde vara lika rationella som andra ägare. Varför skulle man lägga mångmiljardbelopp på inträdesbiljetten till denna strategiska marknad för att därefter montera ner Volvo och skeppa hem det till Kina? Varför riskera att smula sönder värdet av en sådan stor investering innan föreställningen ens har börjat?

Världens fordonsindustri är idag starkt integrerad både inom stora företagsgrupper och genom samarbeten och leverantörskedjor. Flertalet stora leverantörer finns redan på plats i Kina och levererar idag till kinesiska företag. Kina är redan den största tillväxtmarknaden för fordonsindustrin. Kopiering av teknik är förvisso ett problem, men det gäller inte bara i Kina.

Både Ford och GM har utnyttjat avancerad teknikutveckling från sina svenska dotterbolag. Det är snarare regel än undantag att ny teknik hos ett bilmärke mycket snabbt hittar vägen till konkurrenterna. Ingen har använt denna typ av invändningar när amerikanska eller andra länders företag köpt upp svenska företag.

Vad gäller synen på fackliga rättigheter vet vi att man i Kina ser annorlunda på detta. Vår uppfattning är på den punkten solklar. Vi kommer alltid att hävda respekten för fackliga och mänskliga rättigheter som utgångspunkt för företagens verksamhet. Det gäller även i länder där vi idag ser kränkningar pågå.

Det finns inga garantier att en ny ägare, oavsett varifrån denne kommer, ska lösa alla Volvos eller Saabs problem. Det viktigaste nu är att klara övergången på ett sätt som gör det möjligt att ta itu med de långsiktiga frågorna. Om det blir en kinesisk ägare vill vi etablera långsiktiga relationer där förståelse av såväl svenska som kinesiska förutsättningar ligger till grund för en bra dialog mellan anställda och ägare.

Vi kommer att bedriva ett fackligt arbete på samma sätt som med vilken annan ägare som helst. Det är dock viktigt för företagets anställda att en ny ägare förstår och kan hantera de förutsättningar och de fördelar som svenskt arbetsliv innebär. Vi kommer att göra vad vi kan för att skapa bra relationer med Volvos och Saabs nya ägare.

Stefan Löfven Ola Asplund

Förbundsordförande Utredningschef

IF Metall IF Metall